På väg upp i mot Lindvretens trafikplats rör vi oss mellan tillfartsvägar och byggnadselement, där på en skogsslutning reser sig dom hundra åriga tallarna och mjukt slipade av inlandsisen kommer berghällen i dagen. Platserna är bekanta orienterings punkter i landskapet, som vi passerar i vardaglig brådska. I vårt utsmycknings förslag vill vi knyta an till den intimitet som finns i landskapets former, och som bildar en fond till våra individuella liv. Genom att skapa en förskjutning av invanda skalor uppstår en öppning mot nya samanhang som balanserar mot områdets storskalighet. Det oväntade mötet mellan olika storheter och värde grunder lockar till en ny tolkning av platsens egen poesi På rondellens svagt sluttande asfaltsklädda sidor breder ett fint spets mönster ut sig, tecknat i väg markeringarnas karakteristiska vita reflekterande färg. Den tjocka färgen ger ytan en tredimensionalitet och grafisk tydlighet, men skapar också med sitt ljus en böljande form i bilarnas strålkastar sken.

Rondellens droppformade mjukhet fångar upp bilisternas rörelser och kopplar ihop gatunätets snirkliga sträckning med spets dukens intima formspråk.I rondellens centrum vilar ett rådjur gjuten i järn, uppmärksamt och stillsamt möter den med sin blick passerande trafikanter. I sin form, ett välbekant inslag i landskapet men också en släkting till fönsterbrädans porslins figurer. Rådjuret som är i naturlig storlek är mjukt placerad på en svävande mossbeklädd cirkel. Det svävande planet har en kant ut av betongglas som belyses bakifrån av ett blå tonat ljus som förstärker platsens magi nattetid. I vårat förslag tar vi fasta på platsens som en port in till stadens nöjen och kommersiella utbud, men även som en länk till det omkring liggande landskapet och Gömmarens skogar.Vi vill i vårat verk locka fram till det oväntade mötets poesi.