Bild
Petter Hellsings konstverk är avläsbara som bilder, oavsett om det rör sig om vävar som hänger på väggen eller om de tar plats över golvet likt en gigantisk matta. Som bilder blir de tolkningsbara: skiftningar i toner och nyanser, liksom mer ordnade, geometriska fält går alla att läsa av som antingen något avbildat, ett landskap eller en himmel eller som ett fenomen, en målning eller en flagga. När Hellsing placerar sina vävar ovanpå varandra bryter de mot en bildkonvention om varje verks suveränitet, men följer andra,
collagets eller assemblagets.
Collaget gör oss också påminda om att varje bild också är ett objekt. Där vävarna överlappar varandra blir objektets gränser tydligare och bilden (som i motivet) får stå tillbaka för objektet, materialet. Denna sorts pendlande är typisk för hur Hellsing arbetar med bilden, de textila verken är alltid komponerade. Låt vara utifrån olika principer, att arbeta med en readymade som ett redan broderat tyg är något annat än att väva fram med garn som man själv har spunnit. Men de är också alltid själva objektet, där dess historia, antingen i termer av vad som redan var där, eller i termer av mödosamt framställande, också alltid är med. Den klassiska konflikten mellan bild och objekt upphävs i vävens yta. Handling, verktyg, objekt och bild. Det finns inget utanför textilen. (Se Ordet) |
