Hantverk
Ett hantverk kan utföras genom en mängd olika redskap – eller utan redskap alls. Därvidlag råder ingen självklar hierarki mellan att arbeta med handen, med ett tusenårigt redskap som spinnrock eller hammare eller med nyare digitala verktyg. Samtliga behöver bemästras och alla redskap kommer med sina specifika utmaningar. Efter att ha arbetat med digitala medier upplevde dock Petter Hellsing en allt större distans mellan görandet och det gjorda. Själva utförandet kunde bli exakt men i exaktheten gick något annat förlorat. Kanske var det just den vunna exaktheten som var förlusten.
Med de digitala redskapen har exakthet och kontroll blivit olika saker. Hellsing sökte det senare, eller snarare, han sökte utmaningen av att kunna kontrollera något med handen, som en hantverkare. När han övergav den digitala tekniken återvann hann något annat; spontaniteten, improvisationen och
upptäckandet med alla sinnen.
Hantverksvägen leder ut i olika spår och olika stationer. En väg leder inte bara bort från maskinen utan också ut från staden, en (mot)rörelse som följt moderniteten ända sedan arts and crafts-rörelsen på slutet av 1800-talet. Det finns en stark romantik kopplad till denna tanketradition som i civilisationskritikens namn drar sig undan för att finna det ”äkta”; material, kultur, mat, folk. Det kan vara lite obehagligt – i värsta fall
väldigt obehagligt. Petter Hellsing hamnar också på landsbygden men av andra sorters (hantverks) skäl. När han hade börjat driva sina undersökningar av materialen en bit längre insåg han att hans hantverket kräver annat/andras lokalt förankrade hantverk.
Efter att ha arbetat med maskinellt framställt garn och industriellt virke började Hellsing leta efter material som låg närmre den egna praktikens omsorg om materialen. Material som kunde tala till sinnligheten. I det här fallet fanns allt detta på Gotland där han bor stora delar av året. (Se Material) |