Begreppen
Ett sätt att försöka att förstå något bortom det sägbara, utanför ”texten” är låta kommunikationen ske genom andra medel än ord (logiskt, kan tyckas). Det kan ske som skapande, genom olika former av agerande, där mening förs över på andra sätt. Att göra saker tillsammans är en sorts kunskapsöverföring. De flesta försök att tänka att något finns utanför det språk som möjliggör själva tänkandet tar sig trots detta (paradoxalt) ofta uttryck i språk.
Ambitionen kan ha olika bevekelsegrunder. Det kan röra sig om ett vetenskapsteoretiskt förhållningssätt där övertygelsen om att en verklighet bortom orden ändå ges just ord som kritisk realism. Det kan röra sig om än mer filosofiska begrepp som nymaterialism eller objektsorienterad ontologi, där det mer än mänskliga, även tingen, ges agens. Alltså ett tankesystem som utgår från en decentralisering av människan där alla föremål kan tänkas ha förmåga att i någon mening uttrycka sig. Att det inte är människan som skänker objekten (eller världen) mening. Frågan om relationen mellan språk och värld kan också röra hur människor är positionerade i verkligheten, situerade i den, rent av kastade in i den, som fenomenologer ibland uttrycker det.
I Petter Hellsings fall handlar det oftast om detta, hur konstnären är placerad i ett system av förväntningar och system där (endast) konsten kan tänkas sträckas sig bortom det givna. Hur konsten går bortom tecknen, genom att förstås fysiskt, som objekt. Den skapar en visuell förståelse för det icke-visuella. Konsten kommunicerar (och på så vis samskapar) genom att vara gjord. Eller genom att inte vara färdiggjord. Genom sina egenskaper. Genom sin materialitet. (Se Material)
Endast som skapande är vi i stånd att undanröja, skrev Friedrich Nietzsche. |