Material
I Petter Hellsings konst framträder materialet. Det sammanfattar kanske allt.
Materialet är inte bara ett material som skall betvingas, behandlas och sammanfogas.
Det är också hela tiden sina egenskaper och jag tror att det är för att få kontakt med dessa som Hellsing knyter så många produktionsled som möjligt nära sig själv. Det är en sorts kontrollbehov som uppstår av insikten att den kontroll som ligger i de egna händerna alltid är bristfällig i någon mening: en sorts åtråvärd bristfällighet.
Här påminner Hellsings metod om den asiatiska tradition som bjuder att keramik alltid måste ha någon defekt för att vara fulländad. Men liknelsen haltar. Hellsing åsamkar inte sina konstverk några felaktigheter. De skevheter som eventuellt uppstår är både en tillgång och en utmaning. Det vi ser är mötet mellan Hellsings kunnande och materialets egenskaper, redovisade som enskilda konstverk. Här finns en intressant paradox: genom att Hellsings vävar till så stor del är ett utforskande av mötet mellan material, teknik och hantverk, det vill säga, vävningens grunder, blir de mer än bara vävar.
Ull är inte bara ull. Varje sorts fårull har sina specifika egenskaper och lämpar sig för olika saker. Genom att själv handla ull från fårafarmare och själv spinna tråden lär sig Hellsings händer (och ögon) något om materialet, vilket blir en viktig aspekt av det färdiga verket. När Hellsing köper virke riktar han in sig på olika frånskär, de delar av stocken som inte kunde bli en del av det förutbestämda regelbeståndet. Varje virkesdel blir på så vis i någon mening unik och skapar på sitt vis förutsättningarna för det kommande bygget. Eller om de bara skall redovisa som de är, som potential. |
Tecknen