Tecknen
Studera tecknens liv i det sociala livet, uppmuntrade den schweiziske lingvisten Ferdinand de Saussure för dryga 100 år sedan. Hans uppmaning grundade sig i en övertygelse om att tecknen får betydelse av hur de används, inte av att de bär en ”riktigt” och ursprunglig betydelse. Ett liknande förhållande finns i Petter Hellsings användande av mönster. När de finns där, är det för att de redan har funnits någonstans – inte för att han försöker hitta på en ny ornamentik av helt eget ursprung.
Mönstren kommer med betydelser, överlagrade av olika användningar. Efter en tidig resa till Latinamerika började Petter Hellsing på allvar fundera över de hävdvunna traditionella mönster som ofta återfinns i textilkonsten. Kanske betyder det någonting från början men vad betyder de nu? Kanske betyder de inte så mycket på en semiotisk nivå som på en hantverksmässig? (Se Hantverk) Det budskap de kommunicerar handlar om en viss sorts tillhörighet där själva kunnandet, handhavandet, är en lika viktig, kanske viktigare, del än vad de betyder på en avläsbar nivå.
Tecknens sociala liv är också tecknens tillblivande, formande. Handen är en del av tecknens/mönstrens sociala liv. (Se Handen) Men handen berör också det som redan finns, hantverket är inte ursprungligt, utan en aktivitet som står i en tradition. (Ingen har sett språket födas, sa Saussure). Hellsing har alltid arbetat med sådant som är redan format, allt från gamla broderade dukar till en brädgårds frånskär.
(Se Material) |
Verktyg